Det känns verkligen som att allting händer på samma gång, och då menar jag verkligen allting.
I torsdags så var jag och en av mina två terapeuter och kollade på utslusslägenheterna inne i Kristianstad och om jag har förstått hela saken rätt så är det meningen att jag bara inom några veckor ska börja flytta ut. Det kommer dock att ske väldigt långsamt vilket jag inte är något annat än glad för. Även om mitt mål är att lite längre fram kunna klara mig helt själv så är jag medveten om att jag just nu behöver all den stöttning jag kan få. Jag har kommit så långt men har fortfarande en bra bit kvar att gå. Samtidigt som jag är taggad och glad för att det faktiskt kommer att hända någonting snart så kan jag inte låta bli att vara nervös och tänka på allt det som faktiskt kan gå åt helvete. Men men, jag antar att jag får ta det som det kommer.
På tal om något helt annat så har jag den senaste veckan haft så fruktansvärt ont i magen, varit inne på akuten några vändor där dom såklart inte tar mig på allvar. Men jag antar att det bara var dumt att ens förvänta sig något annat ..
På grund av smärtorna i magen så har jag inte haft orken till att varken rida eller ta in och pyssla om min älskade kanelbulle Verdi, någonting som jag har så fruktansvärt dåligt samvete för. Idag hade jag i alla fall tänkt att vi lite senare ska ut i skogen en runda och efter det så förtjänar han ett riktigt långt och skönt bad. Jag har saknat honom och undrar hur fan jag kommer att klara mig utan min lilla tjockis när jag väl sitter i lägenheten.
Patrik var ute en sväng i "trädgården" i förmiddags, han åt några maskrosblad och såg faktiskt väldigt nöjd och belåten ut. Jag älskar min lilla hårboll till kanin, något så fruktansvärt.
Jaja, ska gå och försöka ta tag i saker och ting nu.
Ciao!
(Fick en systemkamera i 18-årspresent av päronen, tänkte ladda upp lite bilder på deras bedårande hund Nina. Jag är ingen mästerfotograf men har alltid tyckt att det är roligt att både ta och ha bilder och jag antar att det är det som är huvudsaken)
´
